Skip navigation

Category Archives: TV

SVT gör idag ett stort nummer av att havsmiljönstrategin ”bara” får 300 miljoner kronor direkt riktat (dvs 105 miljoner extra tillskjutet), vilket tydligen skall jämföras med att väganslagen är 70 gånger högre. Vad är det för idiotisk jämförelse? Havsmiljön har aldrig fått direkta pengar satsade tidigare, så att få 300 miljoner kronor öronmärkt är en våt dröm för havsmiljöfolket. Sveriges vägar är många och omfattande, och nyinvesteringar behövs, och det är dyrt. Inte konstigt att mycket pengar måste läggas även på det – båda är livsviktiga. Varför inte jämföra med avgiften för socialbidrag eller andra bidrag, de utgör ju ändå drygt 40% av Sveriges statsbudget. Tacka vet jag att regeringen faktiskt GÖR denna satsning, för det har ingen annan gjort hittills. Den kommer att göra avsevärd skillnad.

Annonser

Tycker nog Flincks anledning att inte delta i Melodifestivalen är något långsökt. Att karl’n väljer att rikta sin ilska mot något som skedde under en mörk tid i ett dåtida diktatoriskt, men numera demokratiskt land. Skumt? Ja. Man kan även rikta liknande ilska mot Grekland, Italien, eller varför inte Tyskland och Ryssland. Och skall vi ännu längre tillbaka i tiden så kan vi ju slå oss själva på fingrarna också. Kanske borde alla andra bojkotta tävlingen bara för att ens Flinck blev tillfrågad, för han kommer ju från ett land som en gång i tiden betett sig jävligt illa mot andra. Håhå, jaja. Han får gärna tycka vad han vill. Jag är bara glad att jag slipper se karl’n i tävlingen överhuvudtaget. Så tack Flinck att du vägrar på grund av Francos övergrepp, nu vet vi i vart fall att vi slipper se dig nästa år. Skall bli så gôtt!

För det första är det bara att gratulera Dima Bilan till den ryska vinsten i Eurovisionen. Att Ryssland äntligen vann är helt okej för min del, och låten blev bättre i hans liveutförande. Jag skrev den 16 mars hur jag tyckte låten var slätstruken och lite tråkig, men samtidigt att jag trodde den kunde vara farlig. Det blev den ju också.

Å andra sidan verkade inte Team Sweden bjuda på något större motstånd. Hero var en bra låt när den vann i Sverige, men jag kan inte hjälpa att tycka den vara supertrist nere i Belgrad. Jag tror dock inte en enda sekund på att Sanna eller BWO skulle klara sig särskilt mycket bättre. Hero var den bästa låten i årets Melodifestival. Empty Room med Sanna skulle inte ens kunna tackla Serbiens Oro – inte på långa vägar. Lay Your Love On Me skulle förmodligen inte heller gå bättre än Hero. I bästa fall skulle Sanna eller BWO kanske kunna prestera en femtondeplats eller så, men det är inte bättre än artondeplatsen vi tog iår.

Ja, det finns en tendens till grannlandsröstning, men den är ändå inte överdrivet stor. Jag tycker det är helt okej att exjugoslavien eller exsovjetstaterna röstar på varandra på samma sätt som jag tycker det är okej att de nordiska länderna alltid ger varandra rejäla dunkar i ryggen. Att Cypern och Grekland nästan alltid delar höga poäng med varandra är väl ganska uppenbart. Dels har det med att man faktiskt tycker om samma musik, vilket inte är så konstigt när man delar mycket historia och kultur. Här hemma får Thomas G:son ofta vara med i den svenska uttagningen, men hur bra tror du att att hans låtar egentligen skulle gå i en syd-, öst- eller balkanuttagning? Inte särskilt bra skulle jag vilja våga påstå. I vart fall är vem som vinner det viktiga. Hittills har det inte vart en oförtjänt vinnar hur mycket än grannlandsröstningen påverkat. Ryssland är en värdig vinnare i år. Serbien var en värdig vinnar förra året. Dessförinnan var Finland, Grekland, Ukraina och Turkiet också högst värdiga vinnare. De har helt enkelt stått för de bästa låtarna som föll flest människor på läppen. Men jag kan dock tycka att Norge kom på en oförtjänt hög femteplacering, medan Island endast kom på en fjortondeplats. Den var, enligt min smak, den bästa i år och borde vinna. Men, så är det ibland.

Det jag slogs över var dock att det är stor skillnad i låtar mellan gamla väst och gamla öst. Västländerna anstränger sig inte särskilt mycket för att skicka något nytt eller innovativt. Frankrike var väl ett av undantagen. Divine var en dunderbra låt och bland de bästa detta år – antinger älskar man eller hatar den. Kanske därför den inte kom så långt upp. I övrigt är gamla västeuropas bidrag identiska år efter år. Det är egentligen inte större skillnad på bidragen iår från "väst" jämfört med 1996. Samma stilar om och om igen, inget nytt på den fronten. I gamla öst experimenterar man och utvecklar musiken. Man tar det som är populärt i musiken och vidareutvecklar den. Resultaten är blandade, men för det mesta betydligt mer vällyckade än i gamla väst. Det gamla öst tar Eurovisionen för vad den är, en musiktävling, inte som gamla väst, en schlagertävling. Det är därför det är så förbannat svårt för gamla västländer att vinna, inte enbart på grund av grannlandsröstning. Finland gjorde något nytt, Grekland gjorde något nytt – och vann! Det är här skiljelinen går. Så länge inte gamla västeuropa är nyskapande och ställer upp med riktiga låtar som fungerar utmärkt på radion i både nationella sammanhang som de internationella, så kommer det inte att gå. Därför hejar jag hellre på gamla östländer än gamla väst och tycker det är med stor rätta att de vinner.

Oavsett ser jag fram emot nästa års melodifestival och hoppas att man då har tänkt nytt och längre.

Intressant! Mer om , , , .

Det är inte mycket fransmännen gör rätt. Idag fick de dock lite sympati från mig. Rättigheterna till tv-sändningarna i Frankrike av OS i Kina har France Télévisions. Nu kräver de att få sända live från OS, och inte med någon som helst förskjutning i tid. Om så sker kommer sändningarna att ställas in. Anledningen till detta är att Kina kanske vill hinna censurera de bilder som skickas ut, ungefär som de censurerade bort protesten vid eldtändningen tidigare i veckan.

Att Frankrike ställer krav av detta slaget är helt korrekt. Att Kina fick OS från första början kan man ju inte göra så mycket åt nu, men sändningarna skall inte ske på deras villkor. Censur får inte gå före sporten, och detta kommer från mig som aldrig i hela mitt liv skulle orka se en sändning från Sportnytt.

Stå på er Frankrike! Om ändå också resten av världens tv-bolag kunde göra samma sak.

Intressant! Mer om , , , , .

Om regeringen har för avsikt att öka utbudet av ”public service” till att omfatta även andra kanaler än statstelevisionen är det ett högst välkommet initiativ. Det bästa vore dock om SVT överhuvudtaget skars av från staten och fick stå på egna ben. Medel för produktion av public service borde istället gå till produktionsbolag, som i sin tur får sända i kanaler. Då är konkurrensen som bäst och då får folk se vad de vill ha. SVT måste, precis som alla andra kanaler, få kämpa för att överleva genom att erbjuda kvalitets-TV som folk vill se. Kan de inte det så har de överlevt sin roll och andra aktörer får ta dess plats. Inte helt oväntat är socialdemokraterna emot detta, eftersom de hellre vill ha en dyr statstelevision som ingen tittar på än att licenspengarna används effektivt.

Fick mig ett gott skratt när jag läste en kommentar från  Margareta Israelsson:

– Det är lite svårt att hålla reda på vad som är enskilda partier, alliansen och regeringen. Det låter nästan som det finns en opposition inom regeringsunderlaget. Men det är ju de som har makten[.]

Förstår att det är förvirrande för sossar att sätta sig in i att Sverige inte längre styrs som en enpartistat á la socialdemokraterna. Att det finns en inre opposition bland regeringspartierna är snarare ett tecken på sundhet än något annat. Hos sossarna är det inte så – det ledaren säger är helig lag. På så vis påminner sossarna mycket om en skock fjällämlar. Hade Mona hoppat över en klippa hade hela Sveavägen 68 och LO-kollektivet tyckt det var en asbra idé och följt efter. Hade Fredrik gjort det hade de övriga moderaterna och allianspartierna insett idiotin och låtit bli. Men det är väl också den enda skillnaden på sittande regeringen och tidigare socialdemokratiska sådana. Politiken förblir densamma oavsett.

Intressant! Mer om , , , .

Eva Hamilton, statstelevisionens ledare, har kommit på en genial idé. Hon vill sända hela Statstelevisionen på nätet, vilket på ett smått krystat sätt skulle göra alla datorer till potentiella kanal-mottagare och därmed kunna förläggas med en tv-licens. Och även mobiltelefoner såklart.

Är det rätt att göra så? Nej, det är det verkligen inte. För det första är en dator något folk primärt har för att göra annat än att önska vilja titta på SVT. Om användingsområdet kan ändras så är det SVT som väljer att förändra utbudet på internet, och då skall de anpassa sig till det. De kan inte, som tredje part, kräva att en person betalar för något som de inte valt från första början. Isåfall skulle iTunes Store kunna vara gratis, men skicka en räkning på ett antal hundra, eller tusen, kronor till folk, eftersom de kan gå in i butiken och ladda ner vad de vill. Eller en gatumusikant kanske skall kräva att folk i en viss kommun betalar pengar till honom eller henne, eftersom invånarna faktiskt hade möjlighet att höra musiken.

Jag accepterar att man betalar tv-licens för innehavet av TV (även om jag inte gör det då jag nästan aldrig är i Sverige där min TV står) eftersom burken generellt inte är så användbar till annat än just TV-tittande (andra användningsområden kan anatas vara gansa försumbara). TVn är ju skapad för att kunna se på TV. En dator är inte skapad för att se på TV, inte heller mobilen. Om det sedan GÅR att göra det eftersom den tekniska utvecklingen går framåt, det är oväsentligt. Det är bra mycket lättare att undvika se på statstelevisionen på internet än att undvika få in en kanal när jag slår på TVn.

Och vart har SVT tänkt att dra gränsen? Vilken internetuppkopplingshastighet anses vara tillräckligt bra för att använda deras påtänkta öppna utsändningar? Om man använder annat operativsystem än Windows, skall man betala även då trots att det inte alltid fungerar (SVT stödjer RealPlayer och Mediaspelaren och på andra system än Windows måste man alltså medvetet ladda ner något av dessa på sin dator)? Om man inte har internetuppkoppling, skall man få slippa då även om datorn har ett nätverkskort? En bärbar dator hemma, där ingen internetuppkoppling finns, tas med hem till någon som har wireless – skall man behöva betala då? En person som köper en mobil för att bara ringa och sms:a med, men som tycker det är för dyrt att surfa, måste den betala TV-licens bara för att det är möjligt att koppla upp sig på internet med telefonen? Vart går gränserna?

Det här förslaget är enormt dålig genomtänkt. Förhoppningsvis tar det stopp innan det bisarra börjar. SVT får gärna börja sända live på nätet, men då skall de inte kunna kräva att ta ut en TV-licens för det. Däremot välkomnar jag att de tar ut en avgift istället för dem som vill se innehållet, en PayPerView alltså (eller skicka en "bankdosa" till dem som betalt TV-licensen så att endast de kan logga in och titta). Egentligen är tv-licensen förlegad ändå. Det bästa vore att koda SVT så att endast de som betalar licens kan se den. Då slipper de allt fusk. Enkel lösning till gagn för alla.

Intressant! Mer om , , , , , .

Nu har alla länder valt sina låtar inför Eurovision 2008 i Belgrad. Hur bra eller dåliga är låtarna, och finns det stora hot mot Sverige och Charlotte Perrelli? Jag har lyssnat igenom låtarna och betygsatt dem enligt skalan 1 till 5, där 5 är bäst (siffra inom parantes avser vilken semifinal landet tillhör – stjärna visar direktkvalificerad). Låt oss börja.

Albanien (2). Olta Boka – Zemren e lame peng. Balkanballader brukar antingen vara bra eller dåliga. Det är väldigt sällan de hamnar mitt emellan. Men det gör den här låten. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den lite, eller totalt ogillar den. Den har charm och styrka, men den har inte DET. Betyg: 3Andorra (1). Gisela – Casanova. Hjälp, det är som Samba Sambero all over again, fast bättre. Det är en typisk låt som svenskarna gillar, så den kan säkert få några röster från det kalla nord. Min röst får den dock inte, men jag kan vara snäll nu och ge ett medelmåttigt betyg. Betyg: 3

Armenien (1). Sirusho – Qele Qele. Pop som kan vara riktigt farlig med den rätta koreografin. Fart och fläkt från 35:e sekunden till slutet. Låten har tydliga influenser från sin regions musik, och det är något som européer är ganska svaga för (osökt känns det här som något Arash skulle göra). Personligen tror jag en här låten kommer gå obehindrat till final. Jag skulle nog säga att den är bland de tio bästa låtarna i årets eurovision. Betyg: 5

Azerbajdzjan (1). Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh – Day after day. Debutantlandet kommer med ett bra bidrag till Belgrad. Visuellt går det hem och musikaliskt är det hett och fräckt, och totalt olikt vad våra fördommar förväntar sig av Azerbajdzjan. *jubel* Betyg: 4

Belgien (1). Ishtar – O julissi na jalini. Det är egentligen inget fel på själva musiken, den är ganska okej, som vore den hämtad från en 1940-talsfilm. Men jag är starkt emot att använda ett påhittat språk (Sanomi var originell, men det går inte att återanvända konceptet så snart igen). Jag kan heller inte hjälpa tycka att sångerskan ser väldigt löjlig ut. Betyg: 2

Bosnien & Herzegovina (1). Elvir Lakovic Laka – Pokusaj. Låten gör mig väldigt kluven. Han sjunger inte bra, och av många är det här bidraget betraktat som ett skämtbidrag. Men jag kan inte hjälpa att låten faktiskt tilltalar mig. Musiken är väldigt speciell och nytt för eurovisionen. Hade han varit en bättre sångare, texten varit begriplig och låten spelats på radio hade jag nog fastnat för den. Undrar om Europa känner likadant. Betyg: 4

Bulgarien (2). Deep Zone & Balthazar – DJ, take me away. Det här är gung, dans och fest! Låten får mig att tänka på 1990-talets Shamen eller Prodigy. För låten är som en fräsh remix av en 90-talslåt. Jag gillar det och kan se en potentiell låt som klättrar på Tracks. Betyg: 4

Cypern (2). Evdokia Kadi – Femme fatale. Vi börjar klassiskt grekiskt och går vidare med lite mer modern grekisk folkmusik. Det enda som lyfter i låten är sångerskan som lyfts upp sittandes på ett bord. Betyg: 2

Danmark (2). Simon Mathew – All night long. Typisk dansk eurovisiondussinpop. Det här har vi hört förut, och det övertygar inte i år heller. Men vi kan inte klandra de danska tittarna för det här trista inslaget. Nej, vi bör klandra DR för att inte ta tävlingen tillräckligt seriöst. För trots att låten är jättedålig är det nog den bästa av de bidrag som fanns med i årets sunkiga upplaga av Melodi Grand Prix. Betyg: 2

Estland (1). Kreisiraadio – Leto svet. Lätt och svett? Ja, den här låten är lika intressant som intorkad svett. Estnisk humor går inte hem i övriga Europa, främst eftersom ingen förstår vad det roliga är (det enda begripliga, men extremt infantila, är juckandet med pianot). Betyg: 0

Finland (1). Teräsbetoni – Missä miehet ratsastaa. Finnarna kör på med rock i år igen. Det skulle de inte ha gjort, för den genren är extremt uttjatad vid det här laget. Förmodligen är det en sådan stil som bara går att vinna på en gång, och de gjorde de med bravur med Lordi 2006. Men i år går det inte. Den här usla låten luktar fotsvett och sunkigt otvättat hår lång väg. Betyg: 1

Frankrike (*). Sebastien Tellier – Divine. *applåder* Här är ett bidrag som gör något helt nytt. Musiken är starkt inspirerad av synthpopen på 1980-talet, och det kan inte slå fel! Dessutom är det frankrikes första bidrag helt på engelska, någonsin! Första lyssningen kan vara svår, men sedan blir man förälskad i det här och låten fyller hela kroppen med glädje. Frankrike, så här skall det låta! Betyg: 5

Georgien (2). Diana Gurtskaya – Peace will come. Blinda Diana sjunger en downtempo poplåt, men det är något som fattas. Känns oerhört slätstruket och inga överraskningar alls i hela låten. Synd, för landets debut förra året var riktigt kaxigt och bra. Sånt vill jag ha, inte mellanmjölkspop. Betyg: 2

Grekland (1). Kalomoira – Secret combination. Grekland har ryckt upp sig ordentligt på senare år och skickat låtar som är bra och har ett gung inte är lättglömt. Det är därför inte helt oväntat att det även i år kommer en ganska lättsmält poplåt med tydliga grekiska influenser. Den stora nackdelen med årets låt är att den tenderar att bli lite väl tjatig och enformig för snabbt. Betyg: 3

Irland (1). Dustin the Turkey – Irlande, douze pointe. Jag har aldrig någonsin i mitt liv hört något mer förfärligt och sämre än det här i Eurovision (Spanien är nästan lika dålig, se längre ner). Det är så förbannat dåligt att det inte ens kan klassas som musik, underhållning eller ens ironi. Årets irländska bidrag är en större kränkning av mänskligheten än att bränna koranen och urinera på Kaba i Mekka under Hajj. Betyg: 0

Island (2). Eurobandið – This is my life. Den här dansanta låten med lite övertoner á la E-Type är riktigt läcker. Passar utmärkt i radio och låter inte särskilt mycket Eurovision. Jag gillar att Island tar steget vidare med den här låten. Borta är den rena flirten med schlagern och in flyter ren hitmusik. Kan man låta bli att inte gilla det här? Okej, slutet är lite väl snopet, men det är också enda nackdelen med hela låten. Betyg: 5

Israel (1). Boaz Mauda – Ke’ilo kan. I många år har Israel halkat efter när det gäller att prestera bra låtar till eurovisionen. Så är det inte i år. Boaz gör en av de bästa balladerna på riktigt länge. Det är inte längre Balkan som har patent på bra, fina och sköna ballader. Det här är en låt som jag kan lyssna om och om på igen och bara drömma mig bort. Betyg 5

Kroatien (2). Kraljevi Ulice & 75 cents – Romanca. Zzzzzzzz… Det här kunde vi gott klara oss utan. Gamla gubbar som pratar och sjunger något oförståeligt. Nej tack, jag tvingas hellre att se på ‘Debatt’ med Stina Dabrowski. Betyg: 1

Lettland (2). Pirates of the Sea – Wolves of the sea. Hade det inte vart för att Pirates of the Carribean är så uttjatat vid det här laget så hade de lettiska piraterna vart ett kul inslag. Låten är ganska löjlig, men driver inte med tävlingen som sådan (inte mer än att de sjunger att de skall stjäla showen). Måste dock erkänna att den glada refrängen är väldigt trallvänlig och något som tilltalar den allmänne. Kan vara en farlig låt i tävlingen. Betyg: 3

Litauen (2). Jeronimas Milius – Nomads in the night. Litauen har aldrig vart ett starkt eurovisionland, och det blir verkligen inte bättre i år heller. Undrar hur de tänkte när de valde den här låten. En långhårig slusk, som inte kan sjunga, i en ballad som låter hämtad från ett musikprogram med autokomponeringsfunktion. Usch, det här spräcker varenda trummhinna! Betyg: 1

Makedonien (2). Tamara, Vrcak & Adrian – Vo ime na ljubovta. Nu vet jag hur en mås, som kräks, låter. Det här är bara så dåligt att jag får ont i mina trummhinnor bara av att läsa titeln. Skall jag vara ärlig låter det som om en pinsamt, extremt dålig remix av frankrikes bidrag 2006 (Ortal – Chacun pense á soi). Kompositörerna måste ha gått på ecstasy, heroin, amfetamin och GHB samtidigt, annars kan man inte förklara vad som hände.  Betyg: 0

Malta (2). Morena – Vodka. Den här låten kommer garanterat att spelas på alla barer runt om i Europa (mest hos de supande svenskara och deras nöjestält i Grekland och andra chartermål runt i medelhavet), men det gör den inte särskilt bra. Min hjärna känns konserverad efter en genomlyssning och jag får huvudvärk. Låten kommer garanterat få många röster. Hade det vart en annan text hade jag vart mer positiv… men vodka? Snälla! Betyg: 2

Moldavien (1). Geta Burlacu – A century of love. KISSPAUS! Need I say more? Betyg: 1

Montenegro (1). Stefan Filipovic – Zauvijek volim te. En rockpopig låt från Thomas Ledin? Kanske, men den är från Montenegro. Egentligen ganska intetsägande även om den är trevlig att lyssna på. Tyvärr har den bara allt att förlora när man ser människan. En ordentlig make-over och genomtänkt framförande i Belgrad kanske kan rädda det hela till något anständigt. Betyg: 2

Nederländerna (1). Hind – Your heart belongs to me. Latinoinfluenser i Hinds låt. Det känns ganska passé och låten ger inget bestående intryck efter en genomlyssning. Betyg: 2

Norge (1). Maria Haukaas Storeng – Hold on, be strong. Ledsen lillebror, men det här är faktiskt bland det sämsta som Norge någonsin skickat (förra året var däremot värst hittills). Enformigt, färglöst, trist och extremt likt något som spelas i en hiss. Betyg: 1

Polen (1). Isis Gee – For life. Det här låter som om Mariah Carey hade ställt upp i eurovisionen; en i botten fin låt som blir totalt sönderskriken. Jag är inte helt säker på om man har satt på repeat efter 45 sekunder. Tycker låten bara går om, och om, och om igen. Den känns lite ofärdig på något sätt. Betyg 3

Portugal (2). Vânia Fernandes – Senhora do mar. Portugal är mästare på att skicka ballader eller dansbandstangolåtar med extremt dålig kvalité. Det imponerar inte i år heller. Rätt ner i soppåsen med den här balladen till bidrag. Betyg: 1

Rumänien (1). Nico & Vlad Mirita – Pe-o margine de lume. En ballad som har viss karaktär. De gör ett bra par på scen, dock hoppas jag att koreografin blir lite trevligare i Belgrad. Så mycket mer finns inte att säga. Betyg: 3

Ryssland (1). Dima Bilan – Believe. Dima är tillbaka efter två år med en låt som är producerad av Timbaland. Och visst hör man det. Jag får säga att jag är en smula besviken på att låten är så händelsefattig som den är. Lite för slätstruken och tar inte riktigt fart, men nog tror jag att den här låten kan bli farlig. För ju fler gånger man lyssnar på den, desto vassare blir den. Betyg: 3

San Marino (1). Miodio – Complice. Debuterande San Marino skickar en rockballad av helt okej snitt. Tyvärr står inte låten ut särskilt mycket, vilket är trist. Men det är helt klart i toppsiktet av årets ballader. Betyg: 3

Schweiz (2). Paolo Meneguzzi – Era stupendo. I år serveras vi en italiensk, lätt smörslungad poplåt med balladöverdrag. Som sött tilltugg har vi Paolo. Och det är väl på grund av det som låten blir godkänd. Betyg: 3

Serbien (*). Jelena Tomasevic – Oro. Det finns minst en balkanballad i varje Eurovision, och det här årets! Jag jublar som vanligt när det är ballad på gång från forna jugoslavien. I år blir jag inte heller besviken. Underbar känsla i den här sköna balladdängan. Lika stor potential som Molitva, Lejla eller Lane moje är det kanske inte, men tillräckligt nära. Hjärtat bara smälter. Betyg: 5

Slovenien (1). Rebeka Dremelj – Vrag naj vzame. Slovenien väljer i år att skicka en poplåt lite av det bättre popstuket. Det här faller mig faktiskt ganska bra i smaken, även om det inte är den bästa poplåten som Slovenien skickat (2007 och 2006 var ännu bättre). Men jag är ganska nöjd ändå och tror det här kan gå ganska långt, men inte till vinnarplats (dock till final). Betyg: 4

Spanien (*). Rodolfo Chikilicuatre – Baila el chiki chiki. IQ badboll personifierat. Om Spanien nu inte tycker att de kan vinna eurovisionen så behöver de inte ställa upp. Men att förnedra sig själva och skicka det här är så extremt barnsligt är tragiskt. Tyvärr finns risken att folk röstar på sån här dynga av ren protest, vilket i sig gör att det blir ännu värre nästa år. Jag hoppas innerligt att europas befolkning struntar i alla töntlåtar i år och får sett till att de utraderas för all framtid i tävlingen. Betyg: 0

Storbritannien (*). Andy Abraham – Even if. En av det brittiska kungadömets bättre låtar sedan Lindsay Dracass 2001. Låten har starka influenser av 1970-talsdisco. Det svänger och tilltalar nog ganska många. Jag får säga att jag är positivt överraskad av låtvalet, men det är inget jag skulle lyssna på fler gånger än just när jag bliv tvungen till det. Betyg: 3

Sverige (2). Charlotte Perrelli – Hero. Kommentarer överflödiga. Gillar man inte det här så bör man inte se på Melodifestivalen eller eurovisionen. Betyg: 5

Tjeckien (2). Tereza Kerndlová – Have some fun. Det här är återigen en låt som någon bara orkat spela in 30 sekunder av, och sedan låtit gå på repeat.  Om Charlotte Perrelli ingjuter ett berg av lycka och skoj med sin låt kan den bara ingjuta ett sandkorn. I övrigt är jag fruktansvärt trött på allt lättklätt i den här genren. Är tuttar och muttor det enda som får folk att rösta? Hello, om ni inte tilltalar gaypubliken kan ni omöjligen vinna – och gaypubliken gillar INTE hängpattar eller fisklådor. Betyg: 1

Turkiet (2). Mor ve Otesi – Deli. Turkisk blöjrock som kan charma en del rockdiggare. Det charmar inte mig och kommer därför inte prioriteras högt som ”stund man inte får missa” när jag ser på eurovisionen. Jag saknar etnoinfluenser iår hos Turkiet. *snyft* Betyg: 3

Tyskland (*). No Angels – Disappear. Även om låten är danskproducerad blir den inte så bra. Det är dussinpop utan större variation. Här har man tydligt sandpapprat låten så mycket att det inte fanns några egenarter kvar. Låten är fortfarande trallvänlig, men den gör inget bestående intryck. Betyg: 3

Ukraina (2). Ani Lorak – Shady lady. Danslåt med lite Daft Punk-influenser (ja, de är väldigt små). Vid första anblick är låten inte något som lägger sig på minnet. Förmodligen kommer resten av Europa inte göra det heller. Det där med att repetera samma musikslinga var 30:e sekund är inget vinnarkoncept. Betyg: 3

Ungern (2). Csezy – Candlelight. En helt okej vokalist som fyrar av ett balladnummer som vore hämtat från en musikal (nästan). Jag tror det är många som gillar den här typen av musik. Förra årets ungerska bidrag, Magdi – Unsubstantial blues, var lite i samma stil. Folk som lyssnar bli avslappnade, men samtidigt styrkta inför resten av kvällen. Det är en klart godkänd insats. Betyg: 3

Vitrysslad (2). Ruslan Alekhno – Hasta la vista. Diktaturen skickar ytterligare en rockigare låt detta året. Diktatorpop har förbytts till diktatorrock. Jag gillar verkligen inte den här genren. Det är så trist och ointressant att lyssna på. Bra tillfälle att fylla på snacksen. Betyg: 2Summering. Det finns några godbitar och mycket skräp i årets upplaga av eurovisionen. Sverige får bara rösta i andra semifinalen (samt finalen), vilket gör det hela ganska intressant. Ser vi till betygen i de två semifinalerna kokar det ner till ett snitt på 2,58 i första semifinalen och 2,28 (2,42 inklusive Sverige) för andra semifinalen. Sett ur min musiksmak är alltså den första semifinalen lite svårare att ta sig igenom än den andra. Det är nio låtar från varje semifinal som tittarna röstar fram. Utöver det utser jurygrupperna ytterligare ett tionde bidrag från vardera semifinal. Totalt utgörs finalen alltså av 25 låtar (fem stycken är direktkvalificerade, se stjärnorna ovan). Charlotte bör inte ha några som helst problem att kvala igenom semifinalen. Det är hon och ytterligare nio låtar som är toppstjärniga (4 eller 5 i betyg), resten är mediokra saker som endast följer med som utfyllnadsmateriel. Lycka till Charlotte! Du kan klara det galant!

Intressant! Mer om , , , , , .

Finalen i Melodifestivalen var en rysare. Såg den streamande via datorn på TVn här i Danmark (Canal Digital har tyvärr inte SVT i sitt utbud), och inte någon gång var det problem. Det blev som jag sa för en halvmånad sedan. Jättekul att få se Charlotte Perrelli segra igen i Melodifestivalen. Många grattis! Sanna gjorde också riktigt bra ifrån sig och förtjänade högsta poäng från folkets röstning. På så sätt blev det en bra kompromiss med två värdiga vinnare. Hero är den låt som kan klara sig bäst i Belgrad, efter att jag lyssnat igenom konkurrenterna. Svensk trallvänlig dansant popmusik är det som går bäst hem i Europa, även om folk gärna gnäller över Abba-soundet (jag tycker det är en charm att man hör på låten dels vart den kommer ifrån och dels vad som är populärt nu i område). Avvikande stilar har hittills inte gett bra utdelning. Och även om Sannas balad är satans bra så kan vi inte på något sätt mäta oss med balkanballaderna. De är i en helt klass för sig.

Weee… nu kan jag sova gott.

Intressant! Mer om , , , , .

Okej, det är som jag misstänkt – Charlotte Perrelli har en grym låt med sin Hero. Jag kan med ett 95%-igt konfidensintervall säga att denna låt kommer vinna årets upplaga av Melodifestivalen. Det enda som kan ”störa” henne är Sanna Nielsens dundersköna ballad Empty Room (allvarligt, den får mina ögon att skvätta varje gång). Övriga artister kan kasta in handduken redan nu.

Intressant! Mer om , .

Jag ser sällan på TV. De serier jag vill se laddar jag antingen hem för att själv bestämma när tittandet äger rum, eller så ser jag program online istället. Däremot är jag glad över att TV4 startar en scifi-kanal. Tyvärr kommer den inte in i comhems utbud (ännu) och det är trist eftersom det är dem jag har i min svenska lya. Sci-fi är kul och sånt som slår ihjäl tiden när man behöver bli av med den. Det är samma med komedi och matlagning, så därför är TV4 Komedi och BBC Food två kanaler jag inte skulle kunna klara mig utan. Däremot skulle jag klara mig helt utan moderskanalen TV4. Får jag välja ser jag hellre färg torka än att stå ut med TV4 och deras långa reklamavbrott. Visst, de håller sig säkert till reglerna, men det hjälper inte. Av någon anledning känns avbrotten på TV3 och Kanal 5 inte lika långa, trots att de sänder från Storbitannien. Tänk om reklampauserna i framförallt TV4 var mer som danska TV2 har det – bara mellan programmen (och de avbryter inte program för att sända ”inför”-program).

Private Practice sågs endast av 315 000 personer. Det är synd, för det är en helt okej serie. Men jag förstår att många inte orkar se på TV4 längre. Och vad är det med svensk underhållning på helgerna egentligen? Antingen är det något trist dansprogram i fyran eller sångprogram på trean och SVT. Kan inte de svenska kanalerna ägna sig lite mer åt film eller någon underhållning som inte involverar dans och sång? Missförstå  mig inte, Melodifestivalen är underhållning på hög nivå, men ”Så skall det låta” eller ”Let’s dance” är så enormt trist. Tur nog finns det kanaler som är nishade och det går att välja att se en dokumentär om fallande löv eller hur man tillreder brunsås, vilket är enormt mycket mer spännande än Karl-Petters danssteg. Nej, överlag är svensk TV väldigt trist. Fram för mer nishkanaler och avveckla gärna TV4. Jag hade INTE saknat den.

Intressant! Mer om , , , .