Skip navigation

Doktorander blir inte allt för sällan anställda i Sverige via utbildningsbidrag. Detta får de under 50% av sin studietid (vilken är 4 år, eller 5 år inklusive assistenttjänstgöring – oftast undervisning). För detta får de 14900:- i månaden innan skatt. När jag en gång i tiden började som doktorand fick jag också utbildningsbidrag, vilken då var 13650:-. I den lönen ingår ingen sjukersättning, ingen möjlighet till statlig avtalspension, ingen betald semester, självklart betalas inga arbetsgivaravgifter, ingen möjlighet att gå på mamma- eller pappaledighet baserad på SGI och heller inte möjlighet för arbetslöshetsersättning.

Under dessa villkor undrar jag hur Sverige skall bli en framstående forskningsnation. Med denna finansieringsmöjlighet är det få högutbildade svenskar som vill fortsätta sin akademiska karriär. Jag gjorde det, men då gick jag direkt från studiemedel, vilket ju bara är en smula sämre. Att detta fortlöper i statens regi är beklagligt, speciellt då utbildningsbidraget egentligen var tänkt att vara en tillfällig lösning som sedan blev permanent. Det borde vara krav på att alla doktorander får doktorandtjänst direkt, med full lön (första lönesteget för doktorander ligger idag runt 19000:-) och fullt skydd i form av sjukersättningar, avtalspension, semester, a-kasseberättigande och möjlighet att gå på föräldraledighet.

Det förekommer låglönejobb i Sverige idag, och det är staten som ser till att de finns.

Intressant! Mer om , , , , .

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: