Skip navigation

I SvD idag ondgör sig KD, som vanligt, över att kärnfamiljen inte ser ut som den borde göra. De tycker inte det är okej att ensamstående kvinnor kan bli mammor genom insemination. De gormar att

Ett barn, oavsett hur det har tillkommit, behöver en mamma och en pappa. Det har varit principen i Sverige under alla år. Ingen vuxen har rätt till barn, men barn har rätt till två föräldrar

Då bör man tvångsomhänderta barn i familjer där ena föräldern försvunnit ur bilden också. Att KD med samma argument är emot samkönade familjer är väl känt. De var emot att tillåta adoption eftersom de ansåg att barn måste ha en mamma och en pappa. Tydligen är det bättre för barn enligt KD att leva under fruktansvärda kärlekslösa förhållanden på barnhem runt om i världen än att tillåta samkönade par ge barnet möjlighet till ett liv i Sverige med föraldrar och anhöriga som älskar det över allt annat. Jag har nyheter till KD; familjen består inte längre av pappa, mamma och barn.

I grund och botten är dessutom KDs argumentation direkt fel. Ett barn har tyvärr inte rätt till två föräldrar och har aldrig haft det. Tyvärr händer det att en förälder dör, och förr var det desto vanligare med bortfall i samband med födseln. Det barnet däremot har rätt till är kärlek och åter kärlek. Det får det oavsett om en kvinna väljer att inseminera sig, om ett samkönat par vill adoptera eller om ett heterosexuellt par får barn på traditionell väg. Det enda som överhuvudtaget är viktigt och överordnat allt annat är kärleken. Att barnet måste ha en mamma och en pappa är helt och ytterligt irrelevant.

Mer om , , .

Annonser

11 Comments

  1. Först måste jag klargöra: jag anser att kristdemokraterna är en bunt trångsynta gamla gubbar som är födda för sent.

    Men i den här frågan har jag samma mål som kristdemokraterna, dock en lite annan argumentation.

    Varför ska en ensamstående ha RÄTT till ett barn? Det är INGEN som har det. Faktum är att med två föräldrar ägnas det mer tid åt barnet, man får en buffert mot inkomstbortfall och om en förälder dör, så finns det en annan som kan ge stöd.

    Vill man ha ett barn (självklart förstår jag det), varför inte adoptera?
    (fler borde adoptera i vilket fall som helst, barnhem är inga kärleksfulla ställen)

    Och ja, jag är uppväxt med bara min mor.

    • Nutidsiakttagare
    • Posted januari 20, 2008 at 1:23 e m
    • Permalink
    • Svara

    Visst finns det bra ensamstående föräldrar. Men tyvärr finns det många som är ensamstående av rent egoistiska skäl och jag är inte övertygad om att dessa alltid är så värst bra som föräldrar. Därför anser jag att samhället skall satsa sina resurser på att hjälpa stabila parförhållanden att bli föräldrar om naturen inte klarar av det. De andra bör ställa sig i kö och ska enligt min åsikt inte få träda in förrän det uppenbarligen inte finns några tvåkönade föräldrapar att ta till.
    Om det är så att familjerna idag inte består av mamma, pappa och barn, då är det kanske det vi skall ändra på. En bra inledning vore att samhället slutade att subventionera enföräldersfamiljer och att hjälpen till enkönade familjer på samma sätt upphörde. Det är kanske så att samhällets bidrag gör att många barn får växa upp utan en av sina biologiska föräldrar. Detta bör vi i så fall ändra på! Subventioner och bidrag skall gå till de som verkligen behöver det, inte till de som av högst personliga skäl valt att leva så att de passar in i bidragssystemet – moral hazard kallas det ibland.

  2. Nisse: Med samma argumentation bör man isåfall inte erbjuda insemination till någon. Vissa vill däremot inte adoptera, istället vill de föda barnet. Och det ser jag ingen nackdel med, bortsett från att en föräldrarlös fortsätter vara det. Men visst, adoption är bra för att hjälpa till få bort barn från barnhemmen.

    Nutidsiakttagare: Jag är inte övertygad om att de heterosexuella paren alltid är bästa föräldrarna heller i alla lägen. Av samma skäl där skaffar de (om jag nu använder ditt påstående) barn av egoistiska skäl ibland. Dessutom är de långt ifrån stabila i många fall. Ensamfamiljer eller samkönade familjer är i lika stor utsträckning stabila som den traditionella kärnfamiljen. Det är inte helt ovanligt att man hör ett heterosexuellt par säga att de försöker skaffa barn eftersom de vill ha ett. Det är av egoistiska skäl isåfall, och deras önskan om att ha ett barn delas också av ensamstående och av samkönade par. Nej, vi skall inte ändra på att familjen idag inte alltid består av mamma, pappa och barn, tack och lov att den ser olika ut från fall till fall! Ensamstående skall få den hjälp de behöver, på samma sätt som samkönade och tvåkönade familjer skall ha det.

  3. Nisse.
    Varför ska, med din argumentation, NÅGON ha rätt till ett barn? Varför har jag större ”rätt” om jag har en partner? Du tar upp ekonomi och personer som stöd. Men du vet ju också att i verkligheten kommer barn inte alltid till på det planerade sättet, även om det är via ett heterosexuellt samlag. Barn har föräldrar som är psykiskt sjuka, allkoholiserade, arbetslösa och alla möjliga olika varianter. Personer som adopterar eller själva beslutar om inseminatiion är i regel väldigt förberedda på barn, och som ensamstående har de ofta en god inkomst. De flesta är lite äldre, har tänkt igenom många frågor. Det är inte så att allt står och faller med en biologiskt förälder. Det vet många som av olika skäl blivit ensamstående. De får stöd av föräldrar, syskon, goda och kära vänner i samma situation. Så har många kvinnor, och något färre män, levt i alla tider.
    Däremot håller jag med dig om vikten av de förutsättningar du beskriver. Dock inte att den heterosexuella tvåsamheten måste vara det enda svaret.

  4. Självklart har alla rätt att bli föräldrar.. jag menar de finns så många barn som har en biologisk pappa som dom vet om.. men som ändå inte bryr sig om barnet.. har själv funderat på att skaffa genom insemination.. vill inte adoptera vill föda mitt egna barn.. har absolut inget emot adoption men kan man bli med barn så kan man ju skaffa sitt egna som har ens egna anlag.. Jag vet så många kvinnor som är ensamstående och de går hur bra som helst finns inget som säger att man är en sämre förälder för att man skaffar barn själv.. hellre de än att ”gå ut och ragga upp nån” för kvällen för att försöka bli med barn.. nej de är varken rätt mot barnet eller den killen som jag TVINGAR att bli pappa isåntfall.. de är inte politikerna som sitter och längtar efter barn.. dom ser bara till att de dom tycker spelar nån roll.. är de nånsin nån som har frågat vad dom här kvinnorna som måste åka till danmark för att få sitt lilla barn hur do tänker eller känner (mår)???? Nej för de struntar dom i.. jag tycker att ALLA HAR RÄTT ATT BLI FÖRÄLDRAR OAVSETT HUR DE GÅR TILL.. DESSUTOM ÄR DE BARA UPP TILL EN SJÄLV!!! MAN KÄNNER SIG SJÄLV BÄST OCH SIN KROPP..

  5. Nutidsiakttagare:
    Javisst, SÅ gör vi!
    Tvåföräldersfamiljer där en eller båda föräldrarna missbrukar, utnyttjar barnen sexuellt, ger dem stryk eller försummar dem får barnbidrag, men inte ensamstående föräldrar som verkligen skulle behöva pengarna. Jag ser att det inte är intelligensreserven som hittar hit direkt…

    Jo, alla pappor (och ett fåtal mammor) som försvunnit ut ur sina barns liv kommer självklart komma tillbaka och omfamna dem för att föräldern som blir kvar blir av med barnbidraget, NOT.

    Och alla som lever ensamma med sina barn för att det gjorde det förnuftiga valet att bryta upp från partnern för att han/hon var missbrukare eller våldsam ska få veta vilken dålig moral de har. God moral är att leva i en familj där våld och missbruk hör till vardagen tills barnen blir myndiga, nu vet vi det!

  6. haren.
    Du har skrivit:
    ”[…] i verkligheten kommer barn inte alltid till på det planerade sättet […]. Barn har
    föräldrar som är psykiskt sjuka, allkoholiserade, arbetslösa och alla möjliga olika
    varianter. […]

    Tyvärr väldigt sant (arbetar med barn och ungdomar på min fritid). Ibland ringer mammor från fyllecellen. En del barn får inte vara barn, ens i Sverige.

    MEN att tillåta ensamstående en insemination löser i alla fall inte problemet med missbrukade föräldrar, eller blir de färre helt plötsligt?
    Du skjuter men missar målet…

    Vidare skriver du att:
    ”Personer som adopterar eller själva beslutar om inseminatiion är i regel väldigt
    förberedda på barn, och som ensamstående har de ofta en god inkomst.”

    Yes! Precis vad jag tror! MEN om nu denna ENSAMSTÅENDE med god inkomst blir påkörd av en rattfyllerist utanför 7eleven en måndag, vad händer då?

    Finns det far- och morföräldrar som kan ta över? Eller blir det placering i fosterfamilj direkt?

    Sedan svingar du det klassiska slagträt jämställdhet (vet inte om det mot mig eller någon annan, men jag måste ju svara):

    ”Dock inte att den heterosexuella tvåsamheten måste vara det enda svaret.”

    Verkligen inte, alla som älskar varandra, ska få älska varandra. Och skaffa barn. Men måste det vara ens egna gener för att man ska kunna älska barnet?

    Om man som ensamstående anser att man har god, stabil ekonomi och vill uppfostra en ny människa finns det enbart själviska skäl att inte välja adoption.

  7. Nisse: Det är isåfall av lika egoistiska skäl som man adopterar som om man gör en insemination. Varför skall insemination alls vara tillåtet om alla istället skulle kunna adoptera. Nej, det går inte att särbehandla att parfamiljer skall få välja insemination eller adoption och singelfamiljen endast adoption. Förutsättningarna är oavsett samma för barnet.

  8. Svensken
    På ”[…] lika egoistiska skäl som man adopterar som om man gör en insemination.” svarar jag:
    När man adopterar förbättrar man åtskilligt situationen för barnet att utvecklas som människa SAMTIDIGT som man kan självförverkliga sig genom att uppfostra ett barn. Vid insemination placerar man en ny människa på jorden, bara utsikten att det ännu ofödda barnet kan fara illa är nog för att säga stopp.

    Vidare: ”Varför skall insemination alls vara tillåtet om alla istället skulle kunna adoptera.”
    Tja… du säger det så fint själv. Jag behöver inte upprepa det. =)

    Du skriver ”[…] särbehandla att parfamiljer skall få välja insemination eller adoption och singelfamiljen endast adoption. Förutsättningarna är oavsett samma för barnet.”
    Nu kommer vi till den här punkten då du (i brist på argument?) drar till med luftslott. Har jag missat något när jag tidigare har målat upp de fundamentala skillnader som existerar mellan ensamfamilj och tvåsamhet (jag ser inget ”problem” med hetro- och/eller homoförhållanden, bara man är två som kan sörja för barnets uppväxt)?

    Nä du, så billig tror jag inte att du är, kanske hade bråttom när du skrev bara? Händer alla, men din sista mening saknar i alla fall argument. Det är sådant som skriker ut panik och brist på verklig förankring, även då man kanske trodde sig ha tillräckligt på fötterna. Hade det varit i ”verkliga livet” hade du blivit retorisk slarvsylta precis nu.
    Det räcker inte med att säga ”jag är bäst!” om man inte vederlägger sin motståndare.
    Det är mitt tips till nästa gång. =)

    Ha det fint.

    ps. till ”en som längtar”, stå på dig! Finn argument och BERÄTTA för mig varför du vill ha ett barn utan partner. Jag tror många konservativa tänker ”att kan man inte ens älska en partner, hur ska man då kunna ge ett barn kärlek”. Då måste du få med alla delar, etos, patos och logos och ÖVERTYGA mig. Att kasta skit på ”politikerna” fungerar inte heller, då blir man bara avigt inställd till dig. Nä, du vill föra din sak, men vem bestämmer i slutändan?

    Tack för god match, men nu måste jag skyffla lite papper! =)

  9. Nisse: Vissa vill adoptera, vissa vill föda barnen själva. Så är det. Dem som vill föda barnen själva har förmodligen samma anledningar till det som många av dem som skaffar dem utan insemination. Annars kan vi ju lika gärna se till att bara adoption är enda möjligheten att få barn för alla. Och nej, det var inget luftslott, men om du behöver förtydligande kan du ju skriva det istället för att ordbajsa oväsentligheter som inte har med saken att göra. Jag kan tipsa dig om din sista mening i tidigare inlägget och därefter se mina två sista meningar, som du uppenbarligen inte förstår.

  10. I någon mån tror jag att jag undviker att ta debatten, mest för att jag står upp till öronen i ett ensamt barnlöshetsträsk och det är svårt att då föra en saklig debatt. Jag är part i målet. Jag diskuterar ett liv som är mitt eget, svårt att föra politik om. Vill man se hur jag tänkt och har ett stort intresse kan rekommenderas att läsa min blogg, men långt tillbaka i tiden. Sedan snart ett år är det bara behandlingar och ingen filosofi kvar 😉

    Men som en gammal mötesräv drabbas jag just nu av en otrolig lust att skrika ”SAKUPPLYSNING” och det är det saken gäller nu. Adoption. Många av de kvinnor jag känner från föreningen Femmis (www.femmis.se – föreningen för kvinnor som har, funderar på eller försöker få barn med donator på klinik) har funderat på adoption och kommit fram till att det är en bra väg. Många har försökt den vägen först. ”Sanningen” att det behövs fler adoptanter är inte så sann längre. Givetvis finns många föräldralösa barn i världen, och barn som far illa. Men bara en liten del av dessa är öppna för internationell adoption. Och bara en liten del av världens länder är godkända för att adoptera ifrån till Sverige. Och bara en liten del av dessa adopterar sina barn till ensamstående. Köerna har ökat enormt de senaste åren. Det finns inget barn i kö som far illa av att jag inte adopterar, för kön för de tillgängliga barnen är åratalsvis lång. Jag har stått i denna kö i ett år. Jag räknar med att stå i den i ytterligare två år. Först därefter kan jag få skicka mina handlingar till ett land, och åter börja köa för att utses som förälder till ett barn. Det tar ytterligare ett år i nuläget, men kön i hemländerna beräknas också öka. När jag väl utsetts till förälder börjar vi köa för tid för rättegång… Det enda resultatet av att jag skulle bli gravid under denna väntan är att en familj i Sverige skulle nå sitt längtansbarn tidigare än om jag inte blivit det.

    Jag hoppas att detta gör det mer begripligt varför man kan välja att välja bort adoption. Ytterligare en aspekt är att många av kvinnorna som insemineras är äldre än mig. De har inte tid att vänta. Efter 42 års ålder är det svårt att få ett medgivande om adoption förlängt, bara något år senare omöjligt. Jag kan vänta. Jag har tid. Vilket jag tackar min lyckliga stjärna för nu när jag inte verkar direkt överfertil… Jag väljer inte bort adoption, tvärtom var det min första väg. För mig är mina gener inte så viktiga. Det viktiga är mitt längtansbarn, och det är ju lika mycket mitt om jag hämtar det eller föder det.

    Och – för att jag trots mitt löfte om att bara upplysa om situationen inte kan låta bli: Egoism. I vilken situation är en familjs bildande INTE egoistisk? Det finns ingen plats där de ofödda väntar på att få födas, vi kan aldrig försöka få barn med hänsyn till deras välfärd. Jag kan inte föda mitt barn för att alternativet, att aldrig bli född, är sämre. Det är mitt val. Min längtan. Och den är egoistisk. Vad det däremot kan handla om är mognad. Är jag mogen nog att välja bort min längtan om det liv jag har att erbjuda den ofödda är otillräckligt? Och jag tror att de flesta är det. Fertilitetsturisterna har kanske väntat lite väl länge i allmänhet. Men man har förberett på bästa sätt i alla fall. Självklart finns undandtag. Men till skillnad från vad jag tror hos de flesta ensamstående, så är det vanligt att man som planerat ensamstående upprättar ett dokument kallat ”I händelse av min död” där man listar personer som antingen ska ta hand om mitt barn och/eller som ska ha inflytande över barnets framtid (och även personer man av något skäl inte vill ska ha inflytande). Dokumentet lämnas till socialtjänsten eller familjerätten beroende på vad som är aktuellt i kommunen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: